Hur en förening sparade fyra miljoner på ett enda beslut
Föreningen Solbacken i Täby hade ett problem. Stammarna var från 1971, gjutjärn som börjat rosta från insidan. En besiktning visade på flera sprickor och påtaglig risk för vattenskador. Styrelsen hade tre alternativ: göra inget och hoppas på det bästa, genomföra ett traditionellt stambyte, eller testa den nya metoden relining. Vid årsstämman i mars lades frågan fram för medlemmarna. Diskussionen var livlig. Någon hade hört talas om relining Stockholm från en vän. Någon annan var skeptisk. En pensionerad rörmokare varnade för att det var ”för bra för att vara sant”. Till slut röstades det igenom – med knapp marginal. Styrelsen fick mandat att begära in offerter för relining. Ett år senare presenterades resultatet. Här är utdraget ur protokollet.
”Ärende 7: Redovisning av stambytesprojektet. Ordföranden redogjorde för förvaltningens arbete under det gångna året. Efter omfattande offertinsamling och förhandlingar valdes en entreprenör med lång erfarenhet av relining Täby. Arbetet påbörjades i maj och slutfördes i juni, totalt sex veckor för samtliga 42 lägenheter. Varje lägenhet tog i genomsnitt 1–2 dagar i anspråk. Inga medlemmar behövde flytta ut. Inga badrum revs. Totalkostnaden uppgick till 1,8 miljoner kronor, varav arbetskostnaden var 1,2 miljoner. Efter ROT-avdrag för de boende blev den faktiska kostnaden för föreningen 1,2 miljoner kronor. En jämförbar offert för traditionellt stambyte låg på 5,6 miljoner kronor, exklusive medlemmarnas egna kostnader för att återställa badrum. Besparingen uppskattas till över 4 miljoner kronor för föreningen, och ytterligare 1–2 miljoner för medlemmarna i minskade renoveringskostnader.”
Protokollet fortsätter med medlemmarnas kommentarer. En medlem i styrelsen berättade: ”Vi var nervösa. Det är alltid nervöst att vara först med något. Men när första lägenheten var klar och vi såg resultatet – inget damm, inga klagomål, bara ett fungerande avlopp – då förstod vi att vi gjort rätt val.” En annan medlem, som själv varit med och rivit sitt badrum i en tidigare bostad, vittnade: ”Jag har gjort ett stambyte förut. Det var sex veckor av helvete. Den här gången märkte jag knappt att de var här. Jag kunde jobba hemifrån som vanligt. Barnen kunde sova middag. Det var en helt annan upplevelse.”
En tredje medlem, som ursprungligen röstat emot relining, erkände: ”Jag var skeptisk. Jag trodde att det var en tillfällig lösning. Men efter att ha sett resultatet och läst på om metodens livslängd – 50 år är längre än vad jag kommer att bo här – så ångrar jag min röst. Det här är framtiden.” Ordföranden summerade: ”Vad har vi lärt oss? Att det lönar sig att vara öppen för ny teknik. Att det är värt att lägga tid på att utvärdera offerter. Och att man inte ska underskatta värdet av att slippa störa de boende. För en förening på relining Lidingö eller någon annan ort i regionen är det här en modell att ta efter.”
Stämman avslutades med en gemensam middag i föreningens festlokal. Under maten pratades det om allt möjligt – barn, jobb, semesterplaner. Ingen nämnde avloppet. För när avloppet fungerar, när det inte luktar, inte kluckar, inte krånglar, då tänker man inte på det. Det är först när det strular som det blir ett samtalsämne. Att det var tyst om avloppet under middagen var det bästa betyget av alla. Ett år efter stämmobeslutet är medlemmarna nöjda. Styrelsen har redan börjat planera nästa projekt – kanske en fasadrenovering, kanske nya fönster. Men stammarna är avklarade. Förhoppningsvis för de närmaste femtio åren. Och när nästa styrelse om tjugo år frågar vad som gjordes med avloppen, finns det en pärm med film, offerter och garantier. Och en historia om hur en förening vågade testa något nytt – och sparade fyra miljoner kronor på köpet.…